Doktorn sa att jag ska vila
Idag har jag huvudvärk som heter duga !
Han tyckte också att blodtrycket var alldeles för högt, så han sa att jag ska vara hemma och vila till den 24 juni då ska vi ses igen,då bröt jag ihop får jag kan inte vara hemma när ingen ser att jag är sjuk, då ska man vara sängliggande !
Så han skrev intyg från idag ,bara för attjag ska få ta det lungt ett tag , när jag kom tillbaka till våran nya bitr chef, sa han bara att det var det jag anade och att jag bara skulle ta det lungt!
det kändes så skönt behövde inte förklara mig eller ntt sånt , han bar forstog så då började jag lipa för det också!
så att nått är fel forstår jag,men vad som er fel har jag inte klurat ut ännu!
så nu ska jag bara ta det lungt ett tag .
Jag fick nu tid den 24 juni har inte trycket gått ner då så får jag medicin!
Skönt att du hade en förstående chef!
Och en läkare som skrev intyget från första dagen.
Och stressad kan man vara psykiskt utan att man själv fattar det..........då utsöndrar kroppen stresshormonet kortisol som kan göra att "tryck" och andra saker i kroppen inte funkar optimalt.
Ta det nu luuuugnt!
Sickan har en poäng där! Den allvarligaste stressen är den man "inte känner av" det är då kroppen säger ifrån till slut.. tex genom att ge högt blodtryck! Varsamhet nu och du fixar det här! Kram
Ja, både Sickan och pangis har rätt. Jag var ju sjukskriven ett bra tag för att jag sprang in i den berömda v..... Vill numera inte uttala ordet ens.
Jag visste inte själv om att jag var så sjuk som jag var och det är väldigt konstigt, eftersom man alltid säger till andra -ta det lugnt, -var rädd om dig! Jag kom till läkare tack vare en riktigt god vän som bokade tid till mig hos sin läkare. -Ja men jag vill inte bli sjukskriven sa jag. -Nä men då säger du det till honom om han föreslår det, sa hon.
Jag gick dit, blodtrycket var skyhögt!! Jag måste sjukskriva dig sa han. TACK!! sa jag och nästan grät. Först då förstod och kände jag hur illa det var. Resten är historia nu, men det tog tid att få ihop kropp och själ eftersom jag väntade aldeles för länge.
Var riktigt rädd om dig! För du är den viktigaste för dig! Du är den viktigaste för dina nära! Jobbet är inte SÅ viktigt att du ska vara där när du är sjuk! Men man prioriterar så konstigt ibland.
stooorkram
Ja tyvärr så är det ju ofta så..har man inget som syns utåt så får man strida för hjälpen..
Klart man mår skit om man ska tjafsa med barnet/ungarna..sen jobba uppepå det & ta vara på sig själv & ev fästman :(
Sen är det svårt att leva upp till dom berömda orden "Ta hand om dig själv"..lätt att säga men fan så svårt att ta itu med..men det går!
Hoppas du inte tar illa upp med denna kommentar? Kram....
Skönt att det gick hem på jobbet. Stackare du måste ha det jättejobbigt, då du inte riktigt vet själv vad som händer. Ta det bara lugnt och vila så ska du se att det blir/känns bättre snart.
Kramar bara om utan att säga så mycket mer
